Åh, ni hjältar, som dagligen mäktar lyfta de tunga säckarna, ur vilka sipprar de osundaste safter! Ni sopornas riddare, som oförskräckt går in i rök och damm, ni som går i närkamp med horder av mögelsporer och vågor av unkenhet. Ni, som utan att svikta går till angrepp mot sopdraken med hundra huvuden, vars kväljande dunster fyller luften! Nu vet vi, vad den kampen heter! Nu vet vi, hur er strid smakar!
Det var nämligen städdag i Hisings Kärra. Föreningarna skulle ställa upp, på Folkhälsodagen no less, med Föreningsrådets styrelse som arbetsledning och generalstab. Hisings Kärra skulle tömmas på sopor, och på min lott föll att följa med i bilen som skulle åka till diverse sopsamlingspunkter på en karta över Hisings Kärra. Gunilla enrollerade snabbt sin pappa, som är en fena på att köra bil med släp, och så snart han anmälde sig vid högkvarteret, rullade han och jag iväg med SDF:s bil för att hämta den bokade släpkärran nere på en bensinmack vid Göta älv.
Vi tog snabbt en första sväng bort till Prilyckegatan, men ännu fanns inga sopor på den första sopsamlingspunkten. Inte heller på nästa. Vi insåg att det kunde dröja lite innan vi behövdes, så vi åkte till staben i Kärra Centrum och tog en fika. När vi väl stack ut igen, hade vi med oss två av Gunillas barn, Emilie och Kalle. Sålunda rustade gav vi oss in till hämtpunkten vid Kärra Kapell (som Göteborg i sitt storhetsvansinne tydligen nuförtiden valt att kalla Kärra Kyrka). Och där fanns det sopor! Föreningen som samlade sopor där var ganska duktig, och de sade, att vi borde komma en gång till så småningom, för det fanns mera att hämta, bara de hann samla ihop det. Visst tänkte vi komma tillbaka!
Men innan dess drog vi österut, och betade av upphämtningspunkterna närmast motorvägen, och därefter stack vi in i Kärra norrifrån, varefter vi gjorde den första avlastningen in i containern, som var hyrd och uppställd i Aktivitetsparken. Och så gjorde vi en sväng till Prilyckegatan och Böneredsgatan igen.
Så förlöpte dagen, och tiden gick ganska snabbt. Vi lärde oss rätt så snart vilka hämtningspunkter som hade något att hämta, och vilka som aldrig renderade oss några sopor. Och efter bara ett par timmar tyckte vi att det verkade uttömt. Inga fler sopor att hämta och lämpa in i containern.
Men – just som vi trodde att dagen var fullbordad, fick vi veta att det fanns två ställen kvar, två ställen som inte ens fanns på vår karta – men högkvarteret berättade för oss att det troligen fanns mycket att hämta där.
Och de hade rätt. De anade inte hur rätt de hade. Det ena stället var vid Sibyllakiosken nära uppfarterna till Angeredsbron. Det andra stället var borta vid Odlingsföreningen nära Clarebergs Gård. När jag såg den första högen, vid Sibylla, ringde jag högkvarteret och begärde den förstärkning som behövde vara på plats när vi väl kom till containern.
Kort sagt: Vi fyllde en tom släpkärra fullständigt med det som fanns vid Sibyllakiosken. Vi fick sedan åka hela två vändor för att rå på skräphögen vid Odlarföreningen, och då lyckades vi ändå förmå dem att lägga åtminstone hälften av en rishög på den eld som de hade brinnande.
Man kan lugnt säga, att tack vare dessa två sista sophämtningsplatser som vi mötte i slutet av dagen blev containern faktiskt smockfull. Den som är uppmärksam, kan se att terrängen numera höjer sig lite grann i den norra delen av Hisings Kärra. Tacka för det, när vi gjorde så mycket för att lätta på sopberget i norra Hisings Kärra!
Kenneth ”Kexan” Eriksson
Kärra Scoutkår
2010-05-07